Det blir inte alltid som man tänkt sig

Maria satt där igen på morgonen, men sin kopp te och reflekterade över de sista två dagarna. Hon behövde återhämta sig mentalt. Ännu en gång hade dottern avvikit från den normala. Det hade väl egentligen börjat redan för 1,5 vecka sen men inte förarn i måndags som hon fick en tankeställare. 

Dottern som bara är 2 år hade kissat ganska mycket på nätterna, blöjan var alltid proppfull när hon vaknade. Men Maria tänkte inte så mycket mer på det utan tänkte mest att jaha så är det. Men natten till måndag, så kissade dottern även hela sängen. I all stress så lämnade Maria dottern Karin till förskolan. Maria var så stressad så hon hann inte byta så många ord med personal, utan allt gick på bara några minuter. När Maria kom för att hämta Karin reflekterade förskolans personal om att det tycker de får byta blöja på henne lite väl ofta och blöjorna är helt överfulla. Maria sa då att Karin hade även kissat sängen ner över natten att dem får tillsammans ha lite koll på hennes kissande.

Natten till tisdag fortsatte kissandet, men nu vaknade Karin själv av fulla blöjor och skrek att måste byta blöja. Maria bytte några blöjor den natten och på morgonen när Karin var så snorig och hostig, så som storebror Micke så bestämde Maria att vara hemma med barnen. När hon nu ändå var hemma med barnen tänkte hon att det var väl lika bra att slå en pling till barnmottagning och kolla vad det hade för åsikter, då dottern var ju ändå en skör barn.

Micke var överlycklig att få stanna hemma, han såg mest framemot när Karin skulle sova så han skulle få lite extra mamma tid. Karin somnade tidigare vanligt och Micke var hungrig så dem bestämde att de skulle först äta mat innan de skulle göra något roligt tillsammans. 

Barnmottagningen tyckte att Karin skulle få lämna ett urinprov. Fungerade det inte på morgonen med att Karin lämnade ett prov i pottan, så skulle dem få åka in och så fick Karin kissa i en påse istället. 

Det fick bli gårdagens resten till middag och precis när Maria och Micke hade ätit upp sin mat så vaknade Karin. Man såg besvikelsen hos Micke, där rök den mamma tiden. Maria hade dålig samvete, men det var bara acceptera situationen, det var så här att ha två barn. 

När Karin hade mest pillrat på sin mat och vägrade fortfarande pottan, fick Maria ta beslutet att de skulle åka till sjukhuset. Micke var inte alls glad över den tanken, men som vanligt så accepterade han situationen, han fick ju ta med sin ipad så skulle inte tiden bli allt för tråkig.

Väl på sjukhuset när dottern äntligen hade kissat och familjen tänkte åka hem kom nästa överraskning, sköterskan meddelade att dem skulle behöva stanna och vänta på läkaren. Va? Det hade ingen sagt något om! Men det var bara att gå snällt över till akutdelen och vänta. Det var mycket barn och Maria förstod snabbt att Karin skulle inte bli prioriterad. Fan också tänkte Maria, jag borde kanske ha ändå väntat med samtalet. Nu måste Micke sitta här med oss i många timmar. Visst var inte Micke glad över att behöva sitta där, samtidigt som han konstaterade att jag har ju min ipad så jag kan väl likaväl sitta här och spela som om jag gjorde det någon annanstans. 

3,5 timme senare, så slutade äntligen Marias man Patrik och kunde hämta upp Micke från akuten. Maria och Karin ficks snällt sitta och fortsätta vänta på läkaren. Det var trögt och segt och Karin var på dåligt humör, hon var både förkyld och hungrig då hon inte ätit något på hela dagen. Akuten gick med på att hon fick till slut äta lite frukt och glass. Det piggade upp lite Karins humör.

6,5 timme senare så fick dem äntligen träffa en läkare. Läkare som kom med chockerande nyheter, dem skulle skrivas in. Maria funderade hur hade dagen ändrat från att på telefonen de hade sagt att lämna ett urinprov, sen bokar vi en telefontid till din läkare till att sitta på akuten i 6,5 timme och sen få beskedet att bli inskrivna? Det vara bara gilla läget, men snacka om att ibland blir det inte alls om man hade tänkt sig.

Nu satt Maria där på morgonen, efter 2 dygn på sjukhuset och funderade på vad läkaren hade kommit fram till. Karin hade inte diabetes och det var ju otroligt lättnad. Hon hade inte heller problem med njurarna, MEN man trodde hon var förstoppad som gjorde att hon kissade mycket. Först kändes den förklaringen väldigt naturlig, men då hon som vanligt blev väldigt lös i magen av sjukhusets mat, då dem aldrig lyckades göra mat utifrån hennes allergi, även den här gången. Så tänkte hon nu i efterhand vilken idiotisk slutsats. Om hon var förstoppad så förklarade det fortfarande inte varför hon producerade så otroligt mycket kiss, tanke på att intaget av vätska är så minimal. 

Dem hade även med läkaren börjat diskutera hennes mage som hon varit inne med så många gånger. Karin har inflammation i tarmen och nu hade även röntgen visat att hon har massor av gaser i magen. Läkaren tyckte det kunde inte skada att testa glutenfritt, men havre produkterna som dottern åt, det skulle hon minsann ha kvar. Maria kände sig mest arg just nu, vadå ha kvar havreprodukterna? Antingen testar man glutenfritt fullt ut eller så gör man inte det, inget halvhjärtat.  Hon kände sig så besviken ännu en gång på sjukhuset, varför skulle man behöva kämpa med allt själv? Varför kunde man inte längre lita på att vården finns där för dig. Maria satt och funderade, men det hjälpte inte så mycket, hon kände sig lika liten och hjälplös, hon ville ju bara att dottern skulle bli frisk och må bra!