torsdag 3 september 2015

Skridsko äventyr

Det var en härlig vinterdag. Solen sken, det var massor av snö, snö som var så där lagom hårt och dagen var glädjefylld. Familjen Andersson och Svensson hade bestämt sig idag att dem skulle ta sig till skogens skridskobana och åka lite skridskor med barnen. Eller rättare sagt mammorna hade tänkt ta cyklarna och cykla till denna vackra skridskobana. Papporna var det inte mycket av att göra nöjen med barnen, inte på 80-talet som hela den här händelsen spelades på.

Det packades med både korv med bröd och choklad. Anna, Lina och deras 3 barn tog cyklarna och cyklade iväg. Det var lätt att cykla då traktorn hade varit och plogat och sandat vägarna. På vägen till skogen passerades även en annan skridskobana på ett fotbollsplan, den var dock inte riktigt lika bra så äventyret fortsatte. Det var inte så långt till skogen, ungefär 15 minuter med cyklarna.
Cyklarna fick man lämna nedanför backen, sen var det bara ta en promenad upp till backen där skridskobanan och liten stugby fanns. Det var väldigt lite folk där än så länge för att vara så vacker vinterdag. Barnen var ivriga och åka och roligt hade dem. Det åktes och skrattades och hade toppen roligt ihop. Mammorna åkte inga skridskor, dem nöjde sig med att sitta vid sidan om vid grillen och värma sig och prata om sådant som mammor pratar. 

Efter några timmars skridskoåkande och matintag var det dags att bege sig hem, det tyckte varken Kaj eller Maria om, dem ville åka längre och blev riktigt sura och arga för att mammorna inte kunde unna dem att få ha roligt en stund till. Men här var det inga ord och inga visor, utan det var bara snällt ta på sig skorna och bege sig hemåt. Kaj och Maria bestämde att cykla långt i förväg för dem var så arga på sina mammor. Mammorna tänkte att det var lika bra låta dem cykla iväg, det kanske skulle göra att dem lugnade ner sig lagom till de kom hem. Papporna var ju ändå hemma för att ta emot dem. 

På vägen hem får Kaj en snilleblixt ide och uppmanar Maria att haka på med cykeln till den där skridskobanan som finns på vägen hem på fotbollsplanen. Cykla på is Kaj, det tror jag inte är så smart ide sa Maria. Men Kaj ville inte lyssna utan sa bara, nu har du chansen när våra mammor inte ser, har du aldrig varit nyfiken om det går att cykla på is? Jo, det hade Maria varit, fast det lät som en omöjlighet.

Kaj var redan på väg med cykeln på isen och det gick ju ganska bra. Det kanske hade med att göra att isen var inte blank och fin, utan hade liten snötäcke på isen. Men det förstod inte Maria utan tog sin cykel och tog sig till isen. Först kände hon sig väldigt säker att det skulle gå bra, men insåg efter någon meter att nej nej, det här var en dålig ide! Hon hoppade av från cykeln och försökte ta sig bort från isen, men precis när hon slappnade av och trodde hon var i säkerhet, tog isen ett fast grep om henne och hon ramlade. Runt isen var det snö och isvallar så på fallet slog hon i hakan och ögat. Hon blödde massor, men det var hon inte så orolig för, hon var mer orolig för hur hennes mamma skulle reagera. Kaj såg helt förskräckt ut, men Maria skrek bara nu cyklar vi hem snabbt innan våra mammor kommer och du säger inte ett ord till dem om det här!

Precis när dem skulle ge sig av, så mötte dem en gammal gubbe. Maria minns den här gubben extra väl då han skrattade för fullt till Maria och Kaj, han var inte alls sådan där gubbe som skulle hjälpa till, nej han var mest skadeglad när ungar gjorde illa sig för han tyckte in om barn.

Till Marias tur, så var pappa i toaletten när hon kom hem, så hon kunde smita in på sitt rum och låsa dörren. Det dröjde inte länge när Anna Marias mamma kom efter och sa till Marias pappa att låt henne vara, hon är sur för att hon fick inte åka längre tid.

Maria funderade mest i rummet hur hon skulle få slut på blödningen och vad skulle mamma säga. Vad skulle hon säga för lögn, hon kan ju inte berätta att hon varit med cykeln på isen, hon kommer aldrig förlåta henne och då blir det ännu mindre frihet.

Dock det dröjde inte länge när Anna bankade på dörren och skrek öppna dörren omedelbart. Maria insåg att det var bäst att göra som man blev ombedd. Anna var helt förskräckt och skrek till Maria att hon borde ha sagt till direkt att hon gjort illa sig. Maria förstod inte allvaret bakom det hela, men när mamma säger att vi måste åka och sy, förstod Maria att det var inte bara några små skrapsår. 

Väl på sjukhuset när hon blev tejpad i ögat och sydd i hakan så fick Maria veta att Kaj hade inte kunnat hålla sig utan med gråten i halsen berättat allt till sin mamma och var orolig för Maria. Lina hade ringt Anna och Anna blivit rädd och rusat för att banka i Marias dörr. Det var väl tur det att Kaj skvallrade, annars vet man inte hur illa det hade kunnat gå. 

Men Maria lärde sig en läxa, att cykla på is är inte så bra ide. Än idag påminner ärren henne vad denna äventyr hade orsakat, men hon är mest tacksam att det hade inte hamnat direkt i ögat, så hon fick behålla sin syn. 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar